Onsdag den 30 september presenterade kommittén Nationell satsning på medie- och informationskunnighet och det demokratiska samtalet sitt slutbetänkande. LSU har genom sitt arbete med hat och hot följt kommitténs arbete och gett inspel  det unga civilsamhällets utsatthet. Vi tänkte därför att det är på sin plats att vi ger vår syn på utredningen, dess rekommendationer och det politiska arbetet framåt.  

Först och främst är vi glada att ungdomsrörelsen och civilsamhället äntligen har fått ett erkännande genom utredningen – både som en utsatt aktör, men också som en viktig del i arbetet för att motverka hat och hotUtredningen är tydlig i sin beskrivning av civilsamhället som en bärande del av demokratin och det fria demokratiska samtalet, men lyfter också hur dess representanter och organisationer riskerar att tystas till följd av hat och hot. En hotat ungdomsrörelse är därför också en hotad demokrati, fastslår utredningen. Vi håller med. Vidare lyfts att kvinnor, personer som rasifieras och andra utsatta grupper är särskilt hårt drabbade. Detta avser både journalister,
politiker och konstnärer såväl som civilsamhällets representanter.  

Den problembild som vi på LSU beskrivit för utredningen tycks alltså vara gemensam för flera demokratibärande aktörer. Därför står vi också bakom utredningens rekommendation att utforma ‘en nationell strategi för stärkt motståndskraft mot desinformation, propaganda och näthat.   

I likhet med utredningen ser vi ett stort behov av att utveckla samordningen av arbetet mot hat och hot mellan organisationer och offentliga aktörer. I utredningen lyfts mängder av initiativ, kunskap och metoder som tagits fram inom civilsamhället, forskningen, folkbildning, i kommuner, mediesfären och näringslivet. Dessa behöver sammanföras för att ta fram en nationell strategi som kan sprida kunskap, metoder och goda exempel bland berörda aktörer. Samtidigt möjliggör det för offentliga aktörer att ta fram mer precisa, ändamålsenliga och målgruppsanpassade insatser. 

I utredningen föreslås att en samverkansnod som har det samlade huvudansvaret för arbetet ska inrättas på Regeringskansliet. Vi står bakom även detta förslag eftersom frågan om hat och hot i nuläget ligger på flera departement vilket försvårar samverkan och ansvarsfördelning. Arbetet för att motverka hat och hot kan inte göras av isolerade enskilda aktörer, utan vi måste tillsammans kraftsamla och skapa förutsättningar för att effektivt sprida kunskap och metoder. 

LSU har tillsammans med andra aktörer både ur civilsamhället och det offentliga i veckan redan initierat ett långsiktig nätverk som gemensamt kan bygga kunskap och bidra till arbetet. Förhoppningsvis kan vi bygga vidare på detta och inkluderas i en av Regeringskansliet ledd samordning.  

För att ungdomsrörelsen ska få reell möjlighet att delta i framtagandet av en nationell strategi och samordningsarbetet för motverka hat och hot menar vi att utredningens andra rekommendation är helt avgörande: Arbetet med stärkt motståndskraft bör ges en långsiktig finansiering.  

Som utredningen visar gör civilsamhället mängder av insatser för att motverka hat och hot. Bland annat tar man upp Make Equal, Näthatsgranskaren, Brottsofferjouren och folkbildningen som exempel  aktörer som arbetar med att stärka motståndskraften. Samtidigt är civilsamhället utsatt och behöver bygga upp sin egen kapacitet för att hantera situationen. Så för att bygga kapacitet, både extern och internt, måste nu regeringen visa att den menar allvar. För att skydda demokratin och det demokratiska samtalet krävs långsiktig finansiering. Civilsamhället har visat sitt värde med att bygga upp innovativa metoder, stöd och program – nu måste vi ges möjlighet att utveckla det arbetet och samtidigt bygga kapacitet för att hantera vår egen utsatthet.  

Sammantaget understödjer utredningens problembeskrivning mycket av det LSU tagit fram genom vårt arbete med hat och hot mot ungdomsrörelsen. Vi är glada att utredningen tagit vara på våra synpunkter och tagit fram rekommendationer där ungdomsrörelsen inkluderaslyfts fram och föreslås få extra resurser för att stärka sin kapacitet.  

Det är en viktig utredning och mycket vet vi från vårt eget arbete. Nu behöver vi gå från analys och handling. Nu behöver regeringen agera.  

Hannah Kroksson
Generalsekreterare 

 

Hannah Kroksson

Generalsekreterare LSU

Kategorier

Arkiv