I förra veckan hade vi, Ludwig och Katja, äran att delta i EAT Forum, världens främsta evenemang för diskutera hållbar mat. Det har sagts att i maten vi äter kan vi se hela hållbarhetsagendan, i den här bloggposten gör vi ett försök – hur skulle ett transformerat matsystem gynna uppfyllandet av de globala målen för hållbar utveckling?

Mat – den ultimata hållbarhetsfrågan?

Mål 1: En stor del av världens fattigaste människor är just småbönder. Brist på mat, sjukvård, säkerhet och rent vatten dödar tusentals människor varje dag. En mer rättvis ekvation för vår mat kan agera som en hävstång för att lyfta många ur fattigdom och rädda liv.

Mål 2: Vi producerar idag tillräckligt mycket mat för att mätta hela jordens befolkning, men den är inte jämnt fördelad globalt. En viktig poäng är dock att den enorma mängd kalorier vi odlar till stor del består av endast 14 arter – vilket gör oss sårbara inför ett förändrat klimat samt insektsangrepp eller växtsjukdomar. En stor del av det moderna jordbruket lever även på lånade resurser, genom konstgödsel (som är tätt kopplat till fossila bränslen) har vi fått artificiellt stora skördar på bekostnad av livet i våra vattendrag och hav samt bördigheten av våra jordar. FAO uppskattar att vi har sextio år av jordbruk kvar om degraderingen av våra jordar fortsätter.

Mål 3: Globalt möter vi ett tudelat hot: för mycket av fel mat och för lite av rätt mat. 2016 var 1,9 miljarder människor överviktiga och 650 miljoner led av fetma. Även unga överkonsumerar energi, 1976 ansågs 4% av barn (5-19 år) överviktiga – idag är den siffran 18%. Samtidigt äter vi mindre näringsrik kost, vilket gör att fler och fler har brist på viktiga mineraler och vitaminer.

Mål 4: Under konferensen presenterade en representant från Indiens regering att de dagligen serverar 120 miljoner varma luncher till skolbarn i landets skolor – det går inte att lära sig på en tom mage!

Mål 5: Vi måste tackla de ojämlikheter som diskriminerar kvinnor och flickor och istället förespråka jämställdhet och egenmakt för alla. Framförallt i humanitära kriser och konflikter när otryggad livsmedelsförsörjning och felnäring blir försämrad. För att uppnå en tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition för alla människor behövs policys och regelverk som skapar förutsättningar som främjar jämställdhet och kvinnors egenmakt. En värld utan hunger kan endast uppnås när alla har lika möjligheter, lika tillgång till resurser och lika röst i de beslut som formar deras hushåll och samhällen.

Mål 6: På hemsidan thewaterweeat.com kan man se hur mycket vatten som går in i produktionen av vår mat, de uppskattar att 3496 liter vatten går åt för vår individuella matkonsumtion varje år. Kaffe, rött kött och ris är några av de stora vattenslukarna.

Mål 7: En av de stora målkonflikterna har att göra med mängden biomassa vi behöver för att driva vårt transportsystem och vår elproduktion. Ska vi använda mark till att odla energigrödor eller matgrödor?

Mål 8: En studie från 2016 uppskattar att det finns 570 miljoner jordbruk globalt, det betyder att många livnär sig på och är beroende av jordbruket. En viktig lärdom från konferensen var att en omställning i matsystemet måste göras med jordbrukare och att en väldigt liten del av priset vi betalar för vår mat hamnar i jordbrukarnas händer.

Mål 9: Innovation är nödvändigt för att skapa ett hållbart matsystem – men det finns ingen panacea, vi behöver en mängd olika lösningar för olika regioner, landskap och människor.

Mål 10: Under de senaste femton åren har större delen av den globala ekonomiska tillväxten skett i utvecklings- och medelinkomstländer. Men utvecklingen har inte kommit alla till del, utan det finns fortfarande stora skillnader mellan och inom länder. I hjärtat av Agenda 2030 finns därför en enkel princip: att inte lämna någon utanför. Detta är även väldigt relevant då vi diskutera hållbar mat – vi måste ställa krav på att alla oavsett ålder, kön, funktionsvariation, etnicitet, ursprung, religion eller ekonomisk eller annan status har tillgång till näringsrik mat! Framgång inom det här målet kommer att bli viktigt för att vi också ska nå de andra målen.

Mål 11: Fler och fler bor i städer, vilket bär med sig möjligheter och svårigheter. Många lever ett stillasittande liv: i bilen till och från jobbet, sen på kontoret och framför netflix i soffan. Genom att bygga städer som fokuserar på kollektivtrafik, cykling och gång (eller till och med gör städer bilfria, med undantag för leveranser och tillgänglighetsanpassning) ökar vi den dagliga rörligheten, minskar klimatpåverkan och får en mer hälsosam befolkning. Ett intressant grepp togs av Londons borgmästare nyligen, reklam för snabbmat har förbjudits i tunnelbanan – något som kan verka positivt på våra kostmönster. Vi ser även att stadsodling, både storskalig och på frivillig nivå, expanderar kraftigt – i Stockholm finns t.ex företaget Grönska som prisades under konferensen av Stockholms finansborgarråd.

Mål 12: En röd tråd under konferensen var hur vi kan säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Här har både konsumenter och företag ett ansvar – att bli mer medvetna om vårt ekologiska fotavtryck och låta detta avspeglas i våra konsumtions- och produktionsmönster. Genom att sprida information och öka medvetenheten kommer förhoppningsvis matsvinnet längst livsmedelskedjan minska, företag införa hållbara produktionsmetoder, och möjliggöra ekosystemtjänster och biologisk mångfald i jordbrukslandskapet etc. I breda termer – konsumera och producera mindre, men bättre.

Mål 13: Att uppskatta matens bidrag till klimatförändringarna är snårigt, men uppskattningarna brukar ligga mellan 25-30 procent. Generellt sett så bidrar animalieprodukter (kött & mjölk) med mest utsläpp medan växtkost (ärter, linser, tofu etc.) bidrar med betydligt mindre. Men metan, som utgör den största utsläppskällan från animalieproduktionen (tänk rapar och fisar) har en kortare livstid än koldioxid, ungefär tolv år. Detta gör att om mängden metanutsläpp är konstanta från år till år så ökar inte deras påverkan på uppvärmningen – dock hade en minskning kunnat kraftigt sakta in uppvärmningen (något vi verkligen behöver). Betesdjur utgör en central del i jordbruket, t.ex fungerar idag ekologisk jordbruk inte utan djur – så på en systemnivå handlar det om att ha färre djur samtidigt som dessa betar så mycket som möjligt!

Mål 14: Prins Hussein Aga Khan gav ett av konferensen mest känslosamma tal (Se talet på Youtube) där han pekade på vilka enorma naturvärden vi håller på att förlora i haven. Överfiske, övergödning, plast och ett förändrat klimat hotar både fisken vi äter och de andra arter som kallet havet för hem. Alla världens fiskevatten är exploaterade, många överfiskade (framförallt genom illegalt fiske) – det finns inget mer att fiska. Även här slår det hårdast mot de minst välbärgade länderna där fisket ofta är människors enda källa till protein och deras enda levebröd. Fiskodling, som även kallas aquakultur, har en stor potential – men idag återstår fortfarande stora problem med vad fiskarna ska äta.

Mål 15: Den biologiska mångfalden är central om vi ska bygga ett matsystem som är resilient. Fjorton växtarter står för 80% av vår kalorikonsumtion (jämför med att det finns ca 4000 arter potatis). Många arter har genom årtusenden anpassat sig till regionala förhållanden – något som en representant från Kinas myndighet för biologisk mångfald betonade. Kinesiskt jordbruk har länge använt sig av europeiska bi, vete och grisarter för högre produktivitet – men dessa kräver mycket insatsmedel för att fungera. Nu skapar de speciella zoner för att återigen bygga upp ett liveget kinesiskt jordbruk för att öka mångfalden grödor som odlas! Att upptäcka nya typer av mat är både roligt och gott. En stjärnkock från Ghana bjöd oss på pepparkakor gjorda på Teff (ett etiopiskt spannmål) – minst lika goda som vanligt, men betydligt nyttigare.

Även mångfalden av djur är viktiga för vår matproduktion, 75% av de växter vi odlar för mat pollineras av insekter – vilket gör det enorma fallet av antal pollinatörer och antal arter ett stort problem.

Mål 16: Inga varaktiga framsteg kan nås i en kontext präglad av våld, konflikt och hot om våld. Uppemot två miljarder människor lever i länder som är mycket sårbara eller drabbade av våldsamheter och konflikter. Ofta hänger politisk instabilitet samman med brist på mat eller fattigdom som resulterar i svält.
I många fall är krig och konflikter samt brist på demokrati och välfärdsfördelning grundproblemen. FN:s World Food Programme (WFP) har i över 50 år erbjudit livsmedelsassistans i katastrofsituationer, ofta som ett svar på konflikter, post-konflikter eller katastrofer.

Mål 17: Många utmaningar relaterade till matproduktion blev diskuterade utifrån olika perspektiv, men i slutändan landade diskussionen nästan alltid i att globalt samarbete är lösningen! Världen är idag mer sammankopplad än någonsin tidigare och vår konsumtion och produktion av mat kan bara förbättras genom globalt partnerskap och samarbete. Vi måste stärka nord–syd-samarbetet, syd–syd-samarbetet och det regionala och internationella trepartssamarbetet. Detta gäller tillgången till vetenskap, teknik, kunskap, men även förbättrad samordning i vilka åtaganden som länder och företag har.

Det står klart att många av våra stora utmaningar kan adresseras genom ett hållbart matsystem – och vi anser att unga på ett meningsfullt sätt ska inkluderas i denna utvecklingen.

Under EAT Forum blev vi glatt överraskade över att se att flertal ungdomar var inbjudna till att delta. Tillsammans med unga läkarstudenter och entreprenörer från olika delar av världen och ungdomsdelegater från Norge utgjorde vi tillsammans ett ungdomsperspektiv under konferensen. Vi stod alla enade kring att vi ser behovet av att inkludera ett ungdomsperspektiv, men dessvärre fick vi inte se ett förverkligande av detta i den utsträckning som vi önskat. Ett ungdomsperspektiv måste i högre grad inkluderas i beslutsfattande processer, från lokalt till globalt. Unga kan inte bara ses som framtidens ledare, utan som nutidens experter. Det räcker därmed inte att enbart bjuda in unga till att delta, utan det är dags för meningsfull inkludering av unga.

Skolstrejkerna för klimatet har gjort det tydligt att unga inte längre kommer sitta och vänta på att bli inkluderade. Bland ungdomsrepresentanterna gick diskussionerna varma: ‘ska vi starta en skuggdelegation för ett hållbart matsystem?’ eller ‘kanske en global vision för hållbar mat, av unga och för unga’? Vad tycker ni – är det dags för oss unga att ta saken i egna händer?

Kontakt:
katja.holboll@lsu.se

Katja Holböll

Sveriges ungdomsrepresentant till FN

Kategorier

Arkiv