Ett tack från Rosaline

Kära demokrater,

När det är svårt att hitta ord för att beskriva det största som har hänt mig, vänder jag mig till dikterna. Jag vill inleda min sluthälsning med Karin Boyes dikt ”Till en okänd efterkommande”:

Jag bröt mitt bröd, som andras hand fått baka,
och drack mitt vin, som jag ej själv beredde.
De, som haft mödan, fingo aldrig smaka
dess frukt, förrn de på mörka vägar trädde.

 

Vad jag har sått, skall du i morgon skörda.
O må mitt säde hundrafaldigt bära!
De bära fröjd, som bära andras börda,
de skära liv, som andras skördar skära.

Den här dikten symboliserar vad politik ska handla om, att skapa förutsättningar för de som kommer efter oss. Det är också mycket om vad LSU handlar om. Vår vision är en demokratisk värld där alla unga har makt över sina liv och samhällsutvecklingen. Vi arbetar för att ändra talesättet om att vi lånar jorden från våra barn, till att jorden är för våra barn. Det handlar om att nästa generation ska få något bättre än det vi fick, det handlar också om att lämna över organisationer till nästa styrelse och mycket mer. Nu är det vår och min tur att lämna över till nästa generation, efter nästan åtta år i LSU, ungefär tio år som ordförande i olika sammanhang och ett liv i vår folkrörelse för organiserade barn och ungdomar, ungdomsrörelsen. Min barndom och ungdom spenderades med er och era företrädare. Jag kan inte tänka mig något bättre än det.

Det är ett privilegium att ha fått arbeta i LSU med så drivna, kompetenta och varma människor som älskar ungdomsrörelsen. Genom generationer av styrelser, personal och internationella representanter föreslog vi den nya inriktningen om demokrati, civilsamhällespolitik och medlemsvärde. Det är vad vi fick mandat till som strategi och vad vi har arbetat efter. Allt ifrån statsbidragsökningen på 150 miljoner kronor, bedriva påverkansarbete gentemot hat och hot, folkbilda om antirasistisk organisering, främja hållbart ledarskap, lära oss från våra landsrådskollegor i Europa och världen, och mycket mer. Det är knappt att verksamhetsberättelserna kan ge rättvisa för det arbete mina kollegor har gjort. Det jag vill särskilt uppmärksamma är den normativa makten, om att forma narrativ och diskurs kring krympande demokratiskt utrymme och växande demokratiskt utrymme både i politiken och civilsamhället. Hur fler ställer sig bakom vårt budskap, driver det själva och föreslår lösningar. Det har LSU gjort som den röstbäraren vi är för våra medlemsorganisationer, och det är jag stolt över. Som i dikten, kommer frukten av arbetet att skördas senare med mål om att verkligheten nu innebär ett växande demokratiskt utrymme imorgon.

Demokrati är vår överideologi och den finns i våra grundlagar, konventioner och allmänna förklaringar. Den kallas för allas lika värde, maktdelning, politisk jämlikhet, vårt språk, värdegrund och mycket mer. Den är hur rättvisa försöker manifesteras, i liberala demokratier som säkerställer minoriteters rättigheter. Jag kommer aldrig att sluta kämpa för vår demokrati, som är den bästa överenskommelsen vi har. Hur vi säkerställer demokrati är bl.a. genom folkrörelser som har drivit fram demokrati och fortsätter att göra det. Våra levnadsvillkor, jämlika förutsättningar och tillträde till fri- och rättigheter har inte kommit gratis. Det har bestått av ett hårt arbete från generationerna innan oss. Precis som ungdomsrörelsen nu arbetar hårt för generationerna efter oss. Så fungerar även vår demokrati. Den har utvecklats, men mycket återstår.

Utan en stark ungdomsrörelse finns inget starkt civilsamhälle, och utan ett starkt civilsamhälle finns inte en stark demokrati. Det är vår roll, att granska statsmakter och ansvarsutkräva. Men en amerikanisering har förskjutit vad civilsamhället ska vara för människor, där det uppmuntrade av stat är att vara ett komplement. Röstbärar-organisationer vill hellre att stat, offentlig sektor och andra delar av samhället som påverkar människor snarare ska göra rätt. Den förändringen driver vi. Men vår legitimitet urholkas och vårt demokratiska utrymme krymps genom bl.a. hat och hot, mer byråkrati, ökad kontroll, medveten misstänkliggörande och mer. För ni står på demokratins frontlinje, och trycker tillbaka förskjutningarna så demokratins utrymme växer. Det är vårt mål och återigen generationers syfte – att lämna något som är bättre än det vi fick.

Enbart 14% av världens population lever i liberala demokratier. Våra partnerorganisationer befinner sig bland de 86%. LSU är evigt tacksam för vårt ömsesidiga partnerskap och alla lärdomar vi får från våra partners i att möta de utmaningar vi möter nu. Vi ser deras kamp, och står vid dem i den. Från dödsskjutningar i Myanmar till fängslanden i Belarus. Vi är få men inte ensamma. Vi är framförallt starka, för vi har människorna och det är fundamentet för allt vi tror på. Ni, demokratibärare, är experterna på hur vi kan vara röstbärare. Oavsett om ni har funnits i över 100 år eller om ni skapades för tre år sedan, har ni verktygen för hur vi bedriver påverkan och viljan att bedriva den. Den viljan finns inte någon annanstans men precis som tidigare, är vårt mål att se till att den finns överallt så demokratins utrymme växer. Ni står upp för rättvisan, i det lilla och i det stora. 

Jag är så oändligt tacksam över att min barndom, ungdom, nutid och person har fått vara hos er. Tack till er alla, som jag har fått träffa, för att ni har berört mig. För ert oövervinnliga engagemang för era medlemmar. För att ni skapar demokrati varje dag. Hos er har jag fått möjlighet att leda och påverka, för vad jag tror på. Jag hoppas att mitt ordförandeskap och ledarskap har flyttat fram positionerna, för nästa generation. Ungdomsrörelsen är det mest storslagna som hänt mig och jag känner mig lyckligt lottad som fick vara engagerad i denna ungdomsgeneration och att jag fick ert kraftfulla förtroende att leda en folkrörelse. Tack för att ni trodde på mig. Jag står på bakom er på demokratins frontlinje med ovillkorligt stöd. Och fortsätt våga för medborgare, medmänniskor och medlemmar. Ett önskemål jag har är att ni alla engagerar er partipolitiskt, för jag vill kunna rösta på er. Ni har viljan, när andra inte har den.

Kära medlemsorganisationer, tack för ett liv hos er, för hoppet och rättvisan. Tack från er för evigt tillgivne. Tack, för allt älskade ungdomsrörelsen och lycka till i drivkraften om att ge något bättre till de efter oss än det vi fick. Tack, för allt!