LSU kommenterar statsbudgeten

Regeringens budget är ett dråpslag mot Sveriges barn- och ungdomsorganisationer

För två år sedan hurrade den svenska ungdomsrörelsen när regeringen aviserade att anslaget till barn- och ungdomsorganisationer skulle öka med 50 miljoner kronor de kommande åren. Idag presenterar regeringen sin budgetproposition för 2025 och bekräftade att de ökade anslagen plockas bort från och med 2026. Utöver detta drar regeringen undan nästan hela budgeten för särskilda insatser inom ungdomspolitiken. Det går från 22 miljoner till 2 miljoner. Regeringens prioriteringar är tydliga: barn och ungas självständiga organisering och inflytande i samhället är nedprioriterat.  

Ungas egna organisering saknar resurssättning även sett till resten av civilsamhället

Av de över 23 miljarder som går till statsbidrag för civilsamhällets organisationer får ungdomsorganisationerna dela på drygt 1%. Det skickar en signal om att våra verksamheter inte värderas eller prioriteras av regeringen. De förmånliga förutsättningar, regler och resurser som bland annat gäller för idrottens organisationer verkar vara något barn- och ungdomsorganisationer enbart kan drömma om.

Att investera i barn och ungas egna organisering är att framtidssäkra den demokratiska infrastrukturen och även övriga civilsamhällets förutsättningar. Istället för att hörsamma de behov som barn- och ungdomsorganisationerna upprepat i över ett decennium prioriterar regeringen krångliga satsningar som saknar bevislig effekt på att faktiskt få in fler barn och unga i engagemang, eller som åtminstone inte adresserar grundbehovet. Det som vi vet faktiskt fungerar är mer kärnstöd i form av statsbidrag, mer långsiktighet och mindre krångel och administration. Men detta saknas i regeringens budgetproposition. 

Regeringen drar bort 50 miljoner från barn- och ungdomsorganisationernas verksamhet 

Det ökade anslaget på 50 miljoner till barn – och ungdomsorganisationer har varit glädjande besked i tidigare statsbudgetar och det gäller även för 2025. Däremot minskas detta anslag från och med 2026. I ljuset av ungas utsatthet i samhället, hög inflation, psykisk ohälsa och det hat och hot unga organiserade möter dagligen är detta inte ett sätt att främja en hållbar nationell ungdomsverksamhet.   

Vi vet att barn- och ungdomsorganisationer ofta möter hinder i sin organisering. Bland annat höga administrativa bördor och krav, hat och hot, samt tillgång till bankkonton. Sänkning av bidraget skapar även en stor risk att organisationer tvingas höja medlemsavgifter/verksamhetsavgifter vilket riskerar att spä på den ojämlikhet som regeringen själva pekar ut kring ungas möjlighet till en meningsfull fritid.  

De ökade anslagen om 50 miljoner bör permanentas och även inflationsjusteras. Resurserna till barn- och ungdomsorganisationer måste spegla de samhälleliga kostnaderna och utmaningarna.   

Särskilda insatser inom ungdomspolitiken går från 22 miljoner till 2 miljoner 

Regeringen aviserar även att de särskilda insatserna inom ungdomspolitiken minskas med 20 miljoner kronor från och med 2025. Detta är särskilt oroande då Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) samtidigt föreslås att sammanslås med Myndigheten för stöd till trossamfund (SST). MUCF skriver i sin konsekvensanalys att sammanslagningen med SST riskerar att ungdomspolitiken får lägre prioritering. Sammantaget ser LSU att ungdomspolitiken framöver kommer att ta skada på flera nivåer, från minskade medel till myndighetsutövning.  

Sveriges ungdomspolitiska mål är att alla unga ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Seriös politik kräver resurssättning, därför ställer vi oss frågandes till om regeringen har förutsättningar fullfölja sitt ungdomspolitiska mål?  

Fritidskortet: gigantisk satsning som riskerar att utesluta barn- och ungdomsorganisationerna 

Regeringen satsar cirka 800 miljoner kronor per år på det så kallade fritidskortet, för barn mellan 8 och 16 år. Men fritidskortet riskerar att misslyckas med att stärka den verksamhet som barn och unga själva driver och skulle innebära större administrationskostnader, både för att ta del av det och för att implementera avgifter för verksamheter som tidigare varit avgiftsfria. Fritidskortet riskerar därmed att inte nå den verksamhet som vi redan vet når unga. Det blir en tandlös satsning i relation till barn och ungas egen organisering, särskilt i relation till att regeringen även drar undan det ökade anslaget om 50 miljoner kronor, som är dryga 6% av budgeten för fritidskortet.