Hej!

 

COP24 är slut, men vad hände egentligen? Kanske har ni sett den härliga bilden på Kurtyka, COP24-ordförande som svävar i luften framför ett applåderande COP-presidium? Var COP24 en succé trots allt? Ja det måste jag nog ändå säga att det var! Här kommer ett försök att sammanfatta mitt äventyr och vad som hände på COP!

Vad hände med Regelboken?

Vi kan ju ta det lite från början… Förhandlingar på COP24 började väldigt positivt och stämningen i Katowice var minst sagt förväntansfull. Efter bara några dagar började olika förhandlingar att låsa sig och förväntan byttes ut mot oro och pressat läge. Hela världens ögon tycktes på Polen och man förväntade – till och med krävde (!) ett starkt beslut om en rättvis regelbok. Många skrämdes nog av bara tanken på att behöva åka hem och meddela att det inte blev något beslut detta COP heller…

När första veckan var slut var tanken att man skulle lämna över ett utkast på regelboken till ministrarna så att de kunde diskutera kvarstående politiska frågor. Man lyckades dock inte lösa de sista tekniska frågorna och således kunde man ej enas om en gemensam text på lördagskvällen som planerat. COP-presidiet bestämde därför på måndagen, vecka två, att de skulle ta det i sina egna händer. Sagt blev gjort och på tisdagen levererade COP-presidiet ett textförslag efter att ha konsulterat med olika parter.

Vad det gällde de politiska frågorna så delade man in ministrar i olika “ministerpar” som då blev huvudansvariga för att försöka medla i olika frågor med förhoppningen om att de skulle kunna hitta någon “common ground”. Sveriges Isabella Lövin fick i uppdrag att tillsammans med Costa Ricas minister hitta en diplomatisk lösning på hur man skulle ta emot IPCC-rapporten som var första veckans stora snackis. Fyra länder kunde ju inte acceptera “welcoming” av rapporten, men kompromissen som samtliga länder slutligen enades kring var “welcoming the timely arrival of the IPCC-report”. Mycket märkligt kan man tycka…

I fredags var förhandlingarna fortfarande långt ifrån klara och man bestämde sig därför att förlänga COP:et med en dag (precis som man gjorde i Paris på COP21!). Och det lönade sig! Efter att den slutliga plenaren för COP24 hade skjutits upp timme efter timme på lördagen så blev det till slut dags och nära 200 länder kunna banka igenom ett konsensusbelsut om en stark regelbok! Det innebär ett långsiktigt regelverk om hur länder ska planera, kommunicera, genomföra och rapportera sina utsläppsminskningar och övriga åtaganden under Parisavtalet. Det tycker jag ändå är fantastiskt.

Visst, man kan absolut kritisera regelboken. Den är inte perfekt. Man hade kunnat önska så mycket mer. Men detta COP skedde i en tid då klockan för klimatet tickar fortare och fortare men polarisering mellan länder tycks växa lika snabbt. I en tid med världsledare som Trump och Bolsanaro i spetsen. Detta COP var inte bara ett möte för regelboken men ett test för multilateralismen. Det satte förtroende länder emellan på prov, men även förtroendet för politiken – inte minst bland oss, den unga generationen.

Och vad hände med mina prioriteringar?

Vad det gäller ungas deltagande … Jag har skrivit om varför den unga generationen kan leda vägen framåt om vi bara får chansen i Globalportalen och Omvärlden.

Min andra prioritet var ju klimat och hälsa. WHO (Världshälsoorganisationen) släppte ju sin slående rapport under COP och något som gjorde ett väldigt starkt intryck på mig var Dr Maria Neiras citat: “Varje stund som vi fördröjer minskningar av utsläpp, måste vi fundera, hur många liv till är vi redo att offra?”. Jag skriver mer om klimatkrisen som det stora folkhälsohot det är och varför ett hälsoperspektiv är så viktigt att bära med sig i Dagens Medicin och Läkartidningen här.

Min tredje och sista prioritet var “ambitionshöjning” och som jag beskrev ovan så kom vi ju en bit på vägen med tanke på beslutet om en regelboken, men inga tydliga löften om höjda ambitioner, som man kanske hade hoppats på, i samband med Talanoa-processen… Det blev dock en gemensam deklaration baserad på Talanoa som samtliga länder “noterade” och att detta ska bli ett startskott för en ambitionshöjning är något som man kommer jobba vidare med.

Så vad kommer härnäst?

Vi är ju inte klara än. Dels finns det några olösta frågor kvar som man behöver fortsätta jobba med – exempelvis internationella samarbetsmekanismer. Det innebär att ett land som utför klimatåtgärder utomlands och det land där åtgärden sker inte båda räknar hem denna utsläppsminskning – dvs man måste se till att det finns tydliga ramverk för detta så att det inte blir någon “double-counting”.

Sen är det ju dags att “walk the talk” – Parisavtalets visioner måste bli verklighet. 2020 ska samtliga länder lämna in sina ny NDCer (nationella klimatmål). Att detta blir ett tillfälle för global ambitionshöjning som innebär att vi kollektivt hamnar på en kurs mot 1,5-gradersmålet (istället för de 3 graderna som vi just nu är på väg mot…) är otroligt viktigt. Tyvärr tror jag att vi kan förlita oss helt på samtliga länders goda vilja här – civilsamhällets starka röst lär spela en stor roll i att se till att detta ros i hamn!

Mina highlights från COP24
  • Att få vara en del av den fantastiska svenska delegationen! Vilket stjärngäng!
  • Att få hänga med de grymma svenska unga som var på plats – bland andra från KFUM och PUSH Sverige! Ett inspirerande gäng som hela tiden står upp för det de tycker.
  • Att få se den globala ungdomsrörelsen och dess enorma kraft! Tillsammans med YOUNGO styrde vi ihop möten med olika aktörer som t ex EUs förhandlare men även FN:s sändebud för unga och FN:s generalsekreterare (detta kunde jag dock tyvärr ej vara med på).
  • Den elektriska roadtripen till Polen med mina fina norska vänner Mari, Ane och Sofie!
  • Inspirerande diskussioner med andra ungdomsreppar – från den polska representantens utmaningar i en konservativ delegation till de danska representanterna som har lyckats övertala deras minister om att starta ett klimatpolitiskt ungdomsråd! Woho!!

Och sist men inte minst tänker jag att jag vill avsluta denna bloggserie med COPs kanske klaraste lysande stjärna och Sveriges största klimatkändis: Greta Thunberg! Här håller hon tal till samtliga länders ministrar och chefsförhandlare.

Nu går jag på lite julledighet (och tentaplugg) men sen är jag redo att snacka COP, ungdomsinflytande och klimat hela våren lång. Om det låter som något som ni i er förening skulle kunna vara intresserade av så är det bara att höra av sig!

Tack för möjligheten till det här fantastiska äventyret!

Er klimatrepp,

Lotta Velin

Kontakt:
lotta.velin@lsu.se

Lotta Velin

Klimatrepresentant, COP24

Kategorier

Arkiv