Hej!
Efter en ledig dag med en massa vilande så är vi nu back on track. Idag är första dagen på vecka 2, dvs den politiska veckan. Förra veckan jobbade myndighetsexperter och tjänstemän stenhårt i förhandlingarna för att man skulle lösa de tekniska frågorna. I lördags var det den sista plenaren för vecka 1 och man Fkunde godkänna det första utkastet på den så kallade “Regelboken”. Det är dock ett ofärdigt utkast där de stora politiska knäckfrågorna kvarstår och de ska man försöka lösa denna veckan med hjälp av ministrar och statsöverhuvud.
De största utmaningarna denna veckan är:’
Polarisering – “utvecklade länder” vs “utvecklingsländer”
Jag hatar att bekräfta denna fördom, men i viss mån så präglas många diskussioner under COP av en “vi och de”-stämning. Man pratar alltid om “utvecklingsländer” och “utvecklade länder” vilket för mig känns väldigt gammeldags då den här binära uppdelningen inte alls speglar världen som den ser ut idag. Faktum är att om länder klassificeras som ett “utvecklat land” eller ett “utvecklingsland” bestämdes på 1990-talet och det är fortfarande den listan som gäller! Hur som helst, den här polariseringen är inte minst påtaglig i finansfrågor där man då kan dela in olika länder i givarländer och mottagarländer. Det finns olika typer av fonder som t ex Gröna Klimatfonden och Anpassningsfonden som är till för att stötta “utvecklingsländer” i omställningen till grönare samhällen.
Finansieringsfrågan
Det har funnits ett stort mål från givarländer om att man ska ge totalt 100 miljarder USD till Gröna Klimatfonden fram till 2020. Det råder en del oenigheter kring om man verkligen är “on track” mot detta målet eller ej, vilket ju såklart gör hela diskussionen svårare. Ett ytterligare problem är att vi börjar närma sig 2020 och mottagarländer vill såklart veta om det kommer få ytterligare bidrag eller ej så att de kan planera sitt klimatarbete. En diskussion för påfyllnad av Gröna Klimatfonden har inletts och att det blir ordentligt med bidrag till fonden är väldigt viktigt för många mottagarländer som har svårt att nå sina klimatmål utan finansiellt stöd. Vissa givarländer har under det senaste året annonserat att de inte kommer att bidra till påfyllnaden av fonden vilket har bidragit till att skapa ytterligare oro bland mottagarländer… Som jag har nämnt tidigare så är detta inte bara en fråga om de faktiska ekonomiska flödena, utan i mångt och mycket även en fråga om förtroende länder emellan då ekonomiskt stöd till de mest utsatta länderna (som oftast har väldigt lite ansvar för att vi befinner oss i den klimatkris som vi gör idag) är en viktig grund i det internationella klimatarbetet.
Fun fact: Sverige är den största pro capita givaren till Gröna Klimatfonden i dagsläget!!
NDC-vägledning
Jag vet – det här låter inte så spännande… men det är det!! NDC står ju för Nationally Determined Contributions och är ländernas egna klimatmål. Man förhandlade ivrigt förra veckan kring hur målen kan se ut, hur de ska bokföras osv, men det kvarstår fortfarande en del frågor som måste lösas denna veckan. För att hela systemet ska funka så krävs det transparens och gemensamma sätt att mäta och bokföra sina utsläpp. För många länder är just transparens en väldigt känslig fråga och för vissa “utvecklingsländer” så känner man att tunga rapporteringskrav är en stor börda som man har svårt att klara av med sin “begränsade kapacitet”. Man diskuterar även mycket kring när den här “vägledningen” ska börja gälla och förhoppningen är ju att den börjar gälla 2020 då det är dags för samtliga länder att lämna in sina nya NDCer. Detta är ju en svårt nöt att knäcka men det är enormt viktigt då det i slutändan innebär att vi kan säkerställa utsläppsminskningar. I förlängningen innebär det att vi som globalt kollektiv kan se till att vi hamnar i fas mot max 1,5 graders uppvärmning (istället för de 3-4 grader som vi är på väg mot just nu, vilket vore katastrof!).
Vilken information behöver länder tillhandahålla för att vi ska vara säkra på att de utsläppsminskningar som man redovisar för faktiskt stämmer? Och hur kan vi se till att det inte blir någon dubbelräkning, dvs att man räknar utsläpp i andra länder som ens egna?
Nu är min tid på COP24 slut… och wow! Jag har haft så kul och lärt mig så mycket. Tack för denna möjligheten att reppa er – en sann ära! COP fortsätter i några dagar till och jag kommer såklart att följa allt som händer i detalj. Känns absolut tråkigt att lämna några dagar tidigt men så är livet som student… Känns dock tryggt att veta att det finns ett gäng grymma unga som är där och håller fanan högt! Jag återkommer på bloggen nästa vecka när COP är slut och försöker då sammanfatta vad som hände i Katowice och tänker då dela mina highlights från de här oförglömliga två veckorna!
Er klimatrepp,
Lotta Velin
Kontakt:
lotta.velin@lsu.se