Idag, onsdag 18 september, presenterade Sveriges regering sin budgetproposition för 2020. Som intresseorganisation för majoriteten av Sveriges barn- och ungdomsorganisationer ser vi det som vår roll att granska, kommentera och följa upp hur Sveriges regering prioriterar barn- och ungas organisering.
Budgeten har genomgående brister i hur politiken ska utformas och genomföras så att barn och ungas rättigheter säkerställs. Uteblivna satsningar på barn och ungas organisering gör att förutsättningarna för Sveriges barn- och ungdomsorganisationer återigen försämras. På bekostnad av särskilda insatser i ungdomspolitiken och ett ökat anslag till barn- och ungdomsorganisationer väljer Regeringen att prioritera finansiering av MUCF:s förvaltningskostnader. Vi vill att myndigheten som hanterar våra bidrag är stabila och får förutsättningarna att göra det, men vi vill se att medel direkt till våra verksamheter ska prioriteras. För oss är detta ett tecken på en regering som inte prioriterar ungas organisering och vår roll som demokratifrämjare.
Vi ser bekymmersamt på hur regeringen gång på gång väljer att bortprioritera ett ökat statsbidrag för barn- och ungdomsorganisationer. I nuvarande budget ligger förslag om årlig finansiering på 241 miljoner kronor, att jämföras med 2019 års budget på 243 miljoner kronor. Detta trots att den samlade ungdomsrörelsen gång på gång påtalat för Regeringen hur ett höjt statsbidrag är avgörande för barn- och ungdomsorganisationer. I vår egen medlemsundersökning för 2019 uppger 65 procent av de svarande organisationerna att statsbidraget är den viktigaste inkomstkällan.
Statsbidraget har varit i princip oförändrat sen 2011 och eftersom antalet organisationer och medlemmar ökat betydligt så blir också stödet per medlem och organisation mindre. Sedan 2009 har bidraget per medlem minskat från 501 kronor till årets 324 kronor per medlem. Prisnivån har under dessa år stigit med drygt fem procent, vilket alltså motsvarar en relativ sänkning av statsbidraget med fem procent.
Att inte prioritera ett ökat statsbidrag till barn- och ungas fria organisering får direkta konsekvenser för våra medlemsorganisationer, på deras dagliga aktiviteter, samt deras fortsätta möjlighet att organisera flera barn- och unga. I längden påverkar detta vår demokrati. Det här är något som regeringen inte tar på allvar.
Utan att ställa civilsamhällets rörelser mot varandra så kan utvecklingen av statsbidraget jämföras med det statliga anslaget till idrottsrörelsen. Mellan 2011–2018 har statens anslag till idrottsrörelsen ökat från 1 705 miljoner kronor till 1964 miljoner kronor – en ökning om 13 procent. I budgeten som presenterades idag så har idrottsrörelsen fått 1974 miljoner kronor, ett ytterligare ökat anslag. Vi tycker det är rätt att idrottsrörelsen får bra förutsättningar, men undrar när Regeringen ska främja det unga civilsamhället?
Barn och unga är återigen en samhällsgrupp vars frågor inte prioriteras. Löften om tillträde till rättigheter bryts. Kunskap saknas om ideellt engagemang. Insatser som ska genomföras är inte tillräckliga för att möta utmaningarna.
Vi vill påminna Regeringen att en livskraftig ungdomsrörelse är nödvändig för att förebygga utanförskap och för att bygga demokrati. Till framtiden ställer LSU sig till förfogande för medskick från våra medlemsorganisationer om hur barn- och ungdomsperspektiv kan återspeglas i en budget som påverkar Sveriges alla invånare – också de 700 000 barn och unga som engagerar sig i civilsamhället.
Tidigare års kommentarer
Kontakt:
rosaline.marbinah@lsu.se